Hej!
Nu är vi tillbaks igen och kommer skriva om skånskans särdrag.
Inom skånskan är det vanligt att r uttalas långt ner i halsen, man kan säga att det skånska r:et är en blandning av ett j och r. Man undviker också oftast dem hårda konsonanterna.
När skåningar säger något ord med a uttalas det som au. t.ex. tak som bli "tauk". Även u:et uttalas olikt, den omvandlas ofta till ett o. Ett exempel är hunden blir "honden".
Ett av de speciellt skånska ljudutvecklingarna är att "nn" eller "nd" uttalas ofta som "ng". Exempel: Kvinna blir kvinga, rund blir rung.
Skånskan har gått sin egen väg, man kan säga att det är en medelväg mellan danskan och svenskan.
Det var allt för den här gången!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar