Skånska särdrag
I det här inlägget ska vi skriva om skånska särdrag.
Det är enkelt att känna igen den skånska dialekten när någon pratar. Ett av de vanligaste särdragen inom skånskan är att r.et uttalas långt nere i halsen. Man kan säga att r.et är en blandning av J och R.
I skånskan brukar man ofta undvika de hårda konsonanterna.
A:et på skånska uttalas som "au" eller "aå". Så t.ex ordet "tak" på skånska skulle bli "taåk". U:et uttalas också olikt, och det låter som ett "o". Ett exempel på det blir att "hunden" på skånska blir "honden".
P, T, K i slutet av ord och mellan vokaler blir B, D, G. T.ex. gapa blir gaba, mat blir mad, tak blir tag. Skåningarna drar ut på ä och e.
I nästa inlägg ska vi skriva om typiska ortsnamn.
I skånskan brukar man ofta undvika de hårda konsonanterna.
A:et på skånska uttalas som "au" eller "aå". Så t.ex ordet "tak" på skånska skulle bli "taåk". U:et uttalas också olikt, och det låter som ett "o". Ett exempel på det blir att "hunden" på skånska blir "honden".
P, T, K i slutet av ord och mellan vokaler blir B, D, G. T.ex. gapa blir gaba, mat blir mad, tak blir tag. Skåningarna drar ut på ä och e.
I nästa inlägg ska vi skriva om typiska ortsnamn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar