Göteborskans särdrag!

Hej allesammans!
Idag ska vi prata om Göteborskans särdrag.


Lite längre bak i tiden för cirka 50 år sedan så var et vissa skillnader i språket beroende vart man bodde i staden. Som t.ex. att i västra Göteborg har man ett klarare uttal av bokstaven "R". Men i östra Göteborg säger man "R" så som man säger det i västgötska delen av landet. 
En sak som alla Göteborgare har gemensamt med sin dialekt är att i slutet av meningen går betoningen av ordet upp.
Vi Svenskar i helhet har en ganska hög betoning i början av meningen som sedan blir mörkare i slutet av meningen. Ett bra exempel på det är Norrlänningar när dem pratar så släpper dem ut luften ur lungorna i slutet av meningen. Då är betoningen ganska låg.
Där skiljer sig Göteborgarna mot oss andra i Sverige för som sagt höjer dem betoningen i slutet av meningen där vi normalt skulle sänka betoningen på meningen.
Dem yngre Göteborgarna pratar mindre dialekt än de äldre för att de yngre pratar lite mer rikssvenska än de äldre. 
En tendens hos äldre i Göteborgs trakten är att när dem pratar så försvinner deras "R". Här kommer några exempel på det.
Ord-Od.
Gård-Gåd.
Farlig-Falig.
Härlig-Häli.
Barn-Ban.
Järn-Jän.
Norsk-Nossk.
Torsk-Tossk.
Vart-Vatt.
Syrsa- Syssa. 
De äldre personerna i Göteborg säger Syrsa med ett Sje-ljud. Istället för "RS" ljudet.
I den gamla Göteborskan så var en possessiva pronomen lite annorlunda. För då sade man t.ex. hanses stället för hans och domses istället för deras.
I den "vanliga" Svenskan när det kommer till sammansatta ord så har ordet normalt två eller tre stammar. Ibland kan man slänga in ett "Interfix" i meningen. Vanliga interfix är s, u och o. Men i Göteborgskan brukar man använda "e" som ett interfix. 
Här är några exempel på dt,
Målefärg=Målarfärg.
Strumpebyxa=Strumpbyxa.
Sopetunna=Soptunna.
All de här informationen hittades på www.google.se under rubriken Göteborska/Wikipedia. 
Vi ses vid nästa inlägg då vi ska prata om Typiska ortsnamn.
Tack för nu hälsningar Johan K, Ibtysam och Ebrar.